Kommunikationen viktig när larmet går hos fjällräddarna I Jämtland, Dalarna, Västerbotten och Norrbotten finns ca 400 fjällräddare som kan rycka ut med kort varsel om det exempelvis går en lavin eller någon anmäls som saknad. Just nu pågår en utvärdering av en förbättrad kommunikationsutrustning mellan skoterpulkan, där patienten färdas och den sjukvårdspersonal dit transporten är på väg. – Förhoppningsvis kommer vi kunna täcka större delen av fjällvärlden genom förbättrade mottagningsenheter och förstärkta antenner, säger Per Rickander, tekniskt ansvarig vid Rikspolisstyrelsen. En fjällräddare gör i genomsnitt två insatser per år och då ofta under svåra väderför- hållanden. I populära områden som Storlien är utryckningarna tätare. När larmet går om en olycka eller ett sjukdomsfall åker minst fyra fjällräddare ut på insatsen. De personer som arbetar som fjällräddare tillhör frivilligorganisationen, Civila Fjällräd- darnas Riksorganisation, CIFRO. Fjällräddarna förordnas av länens polismyndigheter som även står för utbildning i sjukvård, larmsök, radiokommunikation samt bistår med utrust- ning och kläder. Rikspolisstyrelsen ansvarar för tillsyn och samordningsansvar enligt lagen om skydd mot olyckor. – I grunden är fjällräddarna lokalt för- ankrade personer med lång fjällvana och ett starkt engagemang för sin uppgift. De måste kunna hitta bra, även utan GPS om den slutar fungera, säger Per Rickander. Bra täckning Under resan till den ambulans eller helikopter som ska föra patienten till sjukhus kan mycket hända med det medicinska tillståndet. Därför är det viktigt – vissa fall livsavgörande – att kommunikationen med polisens länskommu- nikationscentral, läkare eller annan sjukvårds- personal fungerar optimalt. Utrustningen ryms i en vattentät väska som kopplas in till ett batteri i pulkan. Kommunikationen sker via polisens eget radiosystem, S-70M, som via relä-stationer på fjälltoppar gör att i stort sett hela fjällvärlden har täckning, med undantag för vissa dal- gångar. – Det framkom från enskilda fjällräddare att man hade problem med räckvidden från kommunikationsradion. Ett annat problem var att det saknades bra möjligheter till radio- kommunikation och strömförsörjning från räddningspulkan, menar Per. Ny utrustning En arbetsgrupp från Rikspolisstyrelsen och polisen beslutade sig för att träffa fjäll räddare i Storlien, mäta och analysera deras utrust- ning för att kunna lokalisera problemet. Efter ett par veckors tester i Jämtlands fjällvärld kunde man bland annat konstatera att det inte var utrustningen som var dålig. Problemet berodde främst på de moderna skotrarnas plastchassi som inte isolerade störningar från motorn, och därför orsakade kraftiga bortfall av mottagningsförmågan. Genom att göra en enkel förstärkning av antennerna ökade räckvidden direkt från 150 meter till 8 kilometer. Tillsammans med RingUp/MRC i Östersund gjordes sedan ett utvecklingsarbete för en förbättrad radio- kommunikation från räddningspulkan. – Vi har också satsat på att säkerställa kommunikationen mellan de enskilda fjällräddarna samt mellan räddningspulkan och länskommunikationscentralen. Prototypen togs i drift i januari och än är det för tidigt att göra en utvärdering, men vi är ganska säkra på att det är en bra teknik som även kommer att fungera i verkligheten, avslutar Per.

Kommunikationen viktig när larmet går hos fjällräddarna

I Jämtland, Dalarna, Västerbotten och Norrbotten finns ca 400 fjällräddare som kan rycka ut med kort varsel om det exempelvis går en lavin eller någon anmäls som saknad. Just nu pågår en utvärdering av en förbättrad kommunikationsutrustning mellan skoterpulkan, där patienten färdas och den sjukvårdspersonal dit transporten är på väg.
– Förhoppningsvis kommer vi kunna täcka större delen av fjällvärlden genom förbättrade mottagningsenheter och förstärkta antenner, säger Per Rickander, tekniskt ansvarig vid Rikspolisstyrelsen.

En fjällräddare gör i genomsnitt två insatser per år och då ofta under svåra väderför- hållanden. I populära områden som Storlien är utryckningarna tätare. När larmet går om en olycka eller ett sjukdomsfall åker minst fyra fjällräddare ut på insatsen. De personer som arbetar som fjällräddare tillhör frivilligorganisationen, Civila Fjällräd- darnas Riksorganisation, CIFRO. Fjällräddarna förordnas av länens polismyndigheter som även står för utbildning i sjukvård, larmsök, radiokommunikation samt bistår med utrust- ning och kläder. Rikspolisstyrelsen ansvarar för tillsyn och samordningsansvar enligt lagen om skydd mot olyckor. – I grunden är fjällräddarna lokalt för- ankrade personer med lång fjällvana och ett starkt engagemang för sin uppgift. De måste kunna hitta bra, även utan GPS om den slutar fungera, säger Per Rickander.

Bra täckning

Under resan till den ambulans eller helikopter som ska föra patienten till sjukhus kan mycket hända med det medicinska tillståndet. Därför är det viktigt – vissa fall livsavgörande – att kommunikationen med polisens länskommu- nikationscentral, läkare eller annan sjukvårds- personal fungerar optimalt. Utrustningen ryms i en vattentät väska som kopplas in till ett batteri i pulkan. Kommunikationen sker via polisens eget radiosystem, S-70M, som via relä-stationer på fjälltoppar gör att i stort sett hela fjällvärlden har täckning, med undantag för vissa dal- gångar.

– Det framkom från enskilda fjällräddare att man hade problem med räckvidden från kommunikationsradion. Ett annat problem var att det saknades bra möjligheter till radio- kommunikation och strömförsörjning från räddningspulkan, menar Per.

Ny utrustning

En arbetsgrupp från Rikspolisstyrelsen och polisen beslutade sig för att träffa fjäll räddare i Storlien, mäta och analysera deras utrust- ning för att kunna lokalisera problemet. Efter ett par veckors tester i Jämtlands fjällvärld kunde man bland annat konstatera att det inte var utrustningen som var dålig. Problemet berodde främst på de moderna skotrarnas plastchassi som inte isolerade störningar från motorn, och därför orsakade kraftiga bortfall av mottagningsförmågan. Genom att göra en enkel förstärkning av antennerna ökade räckvidden direkt från 150 meter till 8 kilometer. Tillsammans med RingUp/MRC i Östersund gjordes sedan ett utvecklingsarbete för en förbättrad radio- kommunikation från räddningspulkan. – Vi har också satsat på att säkerställa kommunikationen mellan de enskilda fjällräddarna samt mellan räddningspulkan och länskommunikationscentralen. Prototypen togs i drift i januari och än är det för tidigt att göra en utvärdering, men vi är ganska säkra på att det är en bra teknik som även kommer att fungera i verkligheten, avslutar Per.